Status

Mensen höll på hela vägen till ägglossning. Kort menscykel kan göra så.

Nu har jag kommit på ett insättningssymptom jag verkar få av premalex. Typ andra dagen blir jag tom. Varken upp eller ner. Men för mig är det skönt för det blir en vila i det.

Insättning/utsättning

Jag får inga speciella symptom när jag börjar och slutar med premalex. Förutom absolut första gången jag tog medicinen. Då hamnade jag i en bubbla och världen var utanför, jag såg suddigt och var väldigt off. Nu känner jag ingenting sådant alls. Men inte heller något konstigt när jag slutar.

Mensen är här och jag är glad över det. Bara det att jag har haft järnbrist och känner direkt när järnvärdet sjunker. Då får jag lägesyrsel. Det är ju inte lätt att vara kvinna. Lite tragokomiskt. Är det inte det ena så är det det andra...

My tits are killing me

Helt seriöst så har mina bröst vuxit två kupstorlekar och är så svullna att det inte är sant. Det hade ju kunnat vara kul om de inte var så ömma att det gör ont att ha tröja på. I går var jag så svullen på magen att jag såg gravid ut på riktigt. Samtidigt kändes det som att livmodern skulle trilla ner. Jag var också helt galet trött i går. Jag vill påstå, omöjligt att fungera i vardagen. Men jag har nog varit välmedicinerad för psyket är rätt okej. Mens i morgon?

Ett problem i taget

Var det i går jag ville bli livshotande, obotligt sjuk? Jag ÄLSKAR premalex för jag känner inte så längre. Premalex fungerar olika på olika kvinnor men det här är min blogg och här skriver jag om mig själv. Premalex får mig att klara av mitt liv. I dag är en ny dag med nya möjligheter och en dag närmare klimakteriet då jag slipper den här skiten. Då kommer väl klimakteriebesvär men jag väljer att hantera och tänka på ett problem i taget...

Återkommande pms-dröm

Jag drömmer om att bli sjuk. Alltså, riktigt sjuk. Så där livshotande sjuk. Men det är inte sådana drömmar jag har när jag sover utan dagdrömmar när jag är vaken och vid fullt medvetande. *suck* Detta händer alltså väldigt ofta under min pms. Jag drömmer om att få bli obotligt sjuk. Alltså. Det är ta mig f*n en ständig kamp. Jag vill ju inte bli sjuk. På riktigt. Det är min sjuka pms som vill bli sjuk och jag blir galen på mig själv. Dag ett med premalex. Borde ha tagit den igår kanske?

Dagen efter ilskan

Jag är SÅ ledsen. Kan någon klappa mig på håret, hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra? Vill bara ligga i en varm och gosig säng och gråta.

Jag tar ju ett uppehåll med premalex under mensen. Ska börja nästa vecka. Jag borde inte känna av någon pms så vad är det som händer nu? Varför mår jag så här? Känns som supermegapms!

Aggro

Jag har känt mig aggressiv i dag. I morse. När jag kom hem. När jag var ute på promenad. Kanske lite omotiverat, kanske lite motiverat. Motiverat eller ej så har jag inte kunnat hålla det tillbaka men framför allt har det stört min inre frid. Varför har jag känt mig så arg? Jag har väst åt barnen. Och när okända personer framför mig gått för sakta i har jag känt en stark irritation inuti mig. Det stör mig. Jag stör mig själv. Men det borde inte vara dags. Jag borde inte ha pms.

Äh. Orkar inte.