Och är tacksam samtidigt. När blodet har fått flöda lite grann så tror jag på livet, känner att allt är möjligt och mår så bra. Alltså det är helt knäppt. Nu ser jag fram emot en vecka, tio dagar, då jag kör på. Jag har mycket för mig och omkring mig i arbetet med massa nyheter på gång. Det är nu jag grabbar tag i energin som flödar. Jag vågar inte hoppas på ännu en lugn pms och skippa medicinen nästa period. Det slog ju till på slutet trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar