Status

Mensen höll på hela vägen till ägglossning. Kort menscykel kan göra så.

Nu har jag kommit på ett insättningssymptom jag verkar få av premalex. Typ andra dagen blir jag tom. Varken upp eller ner. Men för mig är det skönt för det blir en vila i det.

Insättning/utsättning

Jag får inga speciella symptom när jag börjar och slutar med premalex. Förutom absolut första gången jag tog medicinen. Då hamnade jag i en bubbla och världen var utanför, jag såg suddigt och var väldigt off. Nu känner jag ingenting sådant alls. Men inte heller något konstigt när jag slutar.

Mensen är här och jag är glad över det. Bara det att jag har haft järnbrist och känner direkt när järnvärdet sjunker. Då får jag lägesyrsel. Det är ju inte lätt att vara kvinna. Lite tragokomiskt. Är det inte det ena så är det det andra...

My tits are killing me

Helt seriöst så har mina bröst vuxit två kupstorlekar och är så svullna att det inte är sant. Det hade ju kunnat vara kul om de inte var så ömma att det gör ont att ha tröja på. I går var jag så svullen på magen att jag såg gravid ut på riktigt. Samtidigt kändes det som att livmodern skulle trilla ner. Jag var också helt galet trött i går. Jag vill påstå, omöjligt att fungera i vardagen. Men jag har nog varit välmedicinerad för psyket är rätt okej. Mens i morgon?

Ett problem i taget

Var det i går jag ville bli livshotande, obotligt sjuk? Jag ÄLSKAR premalex för jag känner inte så längre. Premalex fungerar olika på olika kvinnor men det här är min blogg och här skriver jag om mig själv. Premalex får mig att klara av mitt liv. I dag är en ny dag med nya möjligheter och en dag närmare klimakteriet då jag slipper den här skiten. Då kommer väl klimakteriebesvär men jag väljer att hantera och tänka på ett problem i taget...

Återkommande pms-dröm

Jag drömmer om att bli sjuk. Alltså, riktigt sjuk. Så där livshotande sjuk. Men det är inte sådana drömmar jag har när jag sover utan dagdrömmar när jag är vaken och vid fullt medvetande. *suck* Detta händer alltså väldigt ofta under min pms. Jag drömmer om att få bli obotligt sjuk. Alltså. Det är ta mig f*n en ständig kamp. Jag vill ju inte bli sjuk. På riktigt. Det är min sjuka pms som vill bli sjuk och jag blir galen på mig själv. Dag ett med premalex. Borde ha tagit den igår kanske?

Dagen efter ilskan

Jag är SÅ ledsen. Kan någon klappa mig på håret, hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra? Vill bara ligga i en varm och gosig säng och gråta.

Jag tar ju ett uppehåll med premalex under mensen. Ska börja nästa vecka. Jag borde inte känna av någon pms så vad är det som händer nu? Varför mår jag så här? Känns som supermegapms!

Aggro

Jag har känt mig aggressiv i dag. I morse. När jag kom hem. När jag var ute på promenad. Kanske lite omotiverat, kanske lite motiverat. Motiverat eller ej så har jag inte kunnat hålla det tillbaka men framför allt har det stört min inre frid. Varför har jag känt mig så arg? Jag har väst åt barnen. Och när okända personer framför mig gått för sakta i har jag känt en stark irritation inuti mig. Det stör mig. Jag stör mig själv. Men det borde inte vara dags. Jag borde inte ha pms.

Äh. Orkar inte.

Allt är relativt

Vaknade upp till solsken och ledig helg utan några måsten. Men jag kan inte känna någon glädje. Försöker tala om för hjärnan att det är pms. Att jag har det bra. Tvingar mig själv. Allt är ju relativt så jag kan vara okej med att känna mig låg för jag vill ju inte dö...

Läget mitt i pms:en

Tja, man ska väl inte klaga typ. Jag är okej. Klarar mig igenom dagarna. Kan känna mig glad och rätt okej faktiskt. Mitt problem just nu är nog inte relaterat till pms:en utan det handlar om karriären. Det är mycket som snurrar i huvudet och i dag hade jag helst velat ligga under min mjuka filt och tittat på typ Bachelor. Men jag känner mig inte ledsen direkt. Ägglossningen är över. Jag tar min premalex. Jag håller mig definitivt över vattenytan. Har stunder av glädje. Ungefär så.

Effekt

Jo då. Premalex ger effekt. Jag vaknade betydligt lugnare. Känner mig dock Inte sprudlande glad direkt. I vågor kommer en slags sorgsenhet, som ändå är hanterbar. Och jag har ont i äggstockarna. Mest vänster.

Ler lite

Jag läste mina inlägg bakåt i tiden. Kanske ska jag skriva mer under mina bra dagar? Livet kan nämligen vara bra också. Så pass bra har det varit efter senaste inlägget att jag hade glömt hur jobbigt det var. Det är verkligen så. Jag tror att jag är botad de flesta månaderna. Ja. För jag är inte mig själv och det är inte jag som är arg och ledsen. Så när jag mår bra tror jag att jag har fått livet tillbaka. Behöver acceptera att jag är mer eller mindre psyksjuk två veckor.

Blir inte riktigt klok på min cykel

Det började i fredags. Jag kan säga kort bara att ett barn blev ordentligt utskällt. Suck. Jag var väldigt arg. På lördagen kände jag mig snurrig och ofokuserad. Svårt att hålla ordning på tankarna. Arg. Arg på ett barn. Ett annat, inte samma som på fredagen. Bättre att sprida ut ilskan lite. Typ. *skäms* Tänkte tanken att det inte kan vara min ägglossning. Det skulle vara förtidigt. Min cykel har dragit ut sig typ fem dagar extra. Men på kvällen hade jag ägglossningsslem. I dag har jag jätteont i ländryggen och lite känsliga bröst. Jag brukar inte ha fysiska symptom.  Så nu har jag en kort menscykel igen? Jag tänker ha menstruation om två veckor nu för jag orkar inte ha en längre pms. Satt i bilen med mitt yngsta barn i dag. Jag fick hålla hårt i ratten för att inte säga till honom att han skulle vara tyst. Usch jag är en hemsk människa! Tog en premalex när jag kom hem. Han var egentligen jättegullig. Varför kunde jag inte känna det? Varför blev jag bara arg? Jag är rädd att det blir en tuff pms-period. Jag vill inte. Jag vill vara normal och glad.

Jag mår bra

Vilken himla berg-och-dalbana...

Mörkt

Jag försöker stoppa det. Tänka glada tankar. Men hur gör man om det bara finns ledsna tankar? Jag känner hur jag börjar dras mot ett svart hål. Nej, nej jag vill inte. Ångesten är så stark i bröstet. Borde jag ha legat på 20 mg? Jag mådde ju så bra i fredags. Orkar inte med barnen. Kan de flytta hemifrån snart, tänker jag. Och mår så klart ännu sämre för jag är den sämsta mamman någonsin. Har så mycket på jobbet. Stressen får det att spinna snabbare neråt. Jag tar ett viktigt beslut för min hälsa. Även fast jag är kunnig, kapabel och stark när jag inte har pms så är jag allt tvärtom när jag har pms. Jag drar i handbromsen och tar ett karriärsbeslut i samråd med min man. Jag saktar ner. Det känns bra. Och tar 20 mg fram till mensen.

Tung ägglossning

Japp. Denna ägglossning var tuff. Jag höll näsborrarna precis över vattenytan. Min man frågade hur jag mådde vid något tillfälle. Jag svarade "bra, jag vill i alla fall inte dö". Så kan det vara. Vi har olika perspektiv på livet. I fredags vaknade jag upp och var glad igen. Livet kändes som Justin uttrycker sig, I've got that sunshine in my pocket, got that good soul in my feet. Alltså man kan ju bli schizofren för mindre...

Ber till gud att dagarna innan mens blir lugna.

Stökigt/ rent hemma vs stökigt/rent i hjärnan

Under min pms får jag större behov av att ha det rent och städat hemma. Jag tror absolut på det man brukar säga att om man har det stökigt i hjärnan mår man bättre av att ha det rent omkring sig. Jag kan bli helt blockerad av att det är rörigt under pms medan jag kan stå ut och ha mycket mer tålamod annars. Det har jag lärt mig och därför lägger jag ner tid på ordningen under pms:en. Det gäller även exempelvis hur det ser ut i mina handväskor. Det måste vara ordning. Under mens kan jag stöka till för att sen plocka i ordning. Men även ute bland folk. Att gå på stan med mycket folk som går huller om buller är svårt att hantera men det är bara energigivande när jag inte har pms. Jag ligger gärna i en fint bäddad säng i ett städat hem med Hem till gården på låg volym i vardagsrummet efter att ha gått en långpromenad, middagen är förberedd och ingen annan är hemma så att jag bara får vara ifred under de jobbigaste pms-dagarna. Kan man kanske sammanfatta det att det inte får bli för mycket intryck under pms? Mitt icke-pms-jag älskar flygplatser med mycket människor, ljud, livligt och rörigt.

Till exempel

Jag skulle handla bröd men gick ut ur affären utan just bröd och jag tappade bort bilnycklarna. Att komma på middagar för en hel vecka känns som att bestiga ett berg och när jag klarade av det gjorde jag high five med mig själv. När jag skulle skriva in blogger.com skrev jag blocket.se (inte att det skrevs in automatiskt vet ni) och det tog mig många långa sekunder att förstå vart jag hamnat. Det kan låta banalt men jag har koll i vanliga fall och hjärnan blir trög under min pms. Det är jobbigt att inte känna igen sig själv. När jag mår som värst tänker jag att det är det här som är mitt rätta jag. Dum och värdelös. Men så kommer ju tiden efter pms då jag mår bra. I helgen kände jag att allt var möjligt. Det är därför många kvinnor med pms först tror de är bipolära eftersom livet svänger så mycket.

Ägglossning

Har ställt in ett möte och skjutit upp ett annat. Ska försöka genomföra ett tredje. Så, funkar inte premalex undrar ni? Jo. Jag vill inte dö. Men är inte närvarande. Körde just bil och har parkerat. Upptäckte hela tiden att jag var någon annanstans. Trafikfarlig minst sagt. Ska vara väldigt försiktig på vägen hem jag lovar. Började gråta till Adeles "Hello". På den nivån. Behöver en paus. Städa lite. Gå en promenad. Kanske sitta och titta lite. Känner mig låg fast det är inget jag kan kontrollera och bara "rycka upp mig" liksom. Man måste ha pms för att förstå.

Trodde på allvar efter en och en halv lugn pms period att jag var botad. Man ska inte ropa hej.

Blir galen

Och är tacksam samtidigt. När blodet har fått flöda lite grann så tror jag på livet, känner att allt är möjligt och mår så bra. Alltså det är helt knäppt. Nu ser jag fram emot en vecka, tio dagar, då jag kör på. Jag har mycket för mig och omkring mig i arbetet med massa nyheter på gång. Det är nu jag grabbar tag i energin som flödar. Jag vågar inte hoppas på ännu en lugn pms och skippa medicinen nästa period. Det slog ju till på slutet trots allt.

Tungt

Vaknade som med en tung tjock filt över mig. Med ren viljestyrka är jag igång i dag. Men så kom det lite blod och livet känns lite lite lättare. Konstaterar dock att min menscykel har blivit längre...

På dag 24

... i en menscykel på cirka 24-25 dagar smällde det till. Hela månadens, och förra månadens (?), pms kom på samma dag. Jag har grov ångest i hjärtat, kan inte samla mina tankar, har fysiskt ont i kroppen och känner mig otroligt instabil psykiskt. Jag VET att det är pms och försöker vara snäll mot mig själv. Men livet fortsätter ju runt omkring mig med måsten som behöver göras. Hade velat ta en riktigt lång promenad på några timmar i solen och sen lägga mig. Det positiva är att jag inte vill dö. Det är inte pms på den nivån och jag hoppas jag slipper känna så. Tog dubbel dos, 20 mg, premalex i morse och tror jag klarar mig. Hoppas på mens i morgon.

Ta i trä

Jag vet inte riktigt. Även denna pms-period känns... lugn... (vågar knappt skriva det så peppar peppar...) Är det för att jag medicinerar rätt eller är det för att pms:en är lugn? Ska jag våga mig på att skippa medicin nästa period? Om även dagarna innan mens är harmoniska tror jag att jag gör ett försök.

Du som läser, kommentera gärna om din egen pms. Jag är nyfiken!

Min teori

Min mens var sen sist. Av någon anledning tänkte jag att jag ändå skulle räkna att min nästa mens skulle komma enligt planen. Att den här cykeln alltså skulle bli kortare. Anledningen till att jag behöver räkna ut mensen är för att jag ska ta premalex vid rätt tid. Om min förra mens hade varit i tid skulle jag ha ägglossning nu i helgen. Och ta mig tusan om jag inte känner av min mage i dag. Väntar då på mitt ägglossningsslem för att vara helt säker. Så vad hände förra cykeln då? Varför blev den längre? Och hur kan ägglossningen komma nu? Och hur kort kommer denna cykel bli? Så många frågor och så få svar. Min teori är att jag börjar närma mig klimakteriet och menscyklarna blivit helt galna.

Som jag misstänkte

I går, dagen efter migränattacken, kom mensen. Det är väl otroligt märkligt? Mensen var sen, jag hade en mild pms men jag fick migrän. Alltid är det nåt liksom. Nåväl. Mens några dagar nu och sen hoppas jag att pms-monstret håller sig lugnt igen. Livet är så mycket lättare då.

Migränattack

För andra gången i mitt liv har jag fått en migränattack. Första gången hände i vårvintras. Jag fick konstiga blixtrar/maskar framför ögonen och började se suddigt. Sjukvårdsupplysningen och vårdcentralen sa att jag skulle åka in akut. Där konstaterade läkaren efter en massa undersökningar att jag har migrän med aura. Jag blev jätteförvånad för jag förknippar migrän med huvudvärk men hon förklarade att min sort ofta inte ger huvudvärk. Så nu ligger jag på jobbet och vilar lite för jag ser lite suddigt, känner mig darrig och inte riktigt "med". Vet ni vad det roligaste är i den här kråksången? Efter första gången fick jag mens dagen efter. Nu börjar jag känna nåt i magen, som att mensen är på väg.

Kan jag bara få komma i klimakteriet, förbi klimakteriet och få bli normal?

Vad finns det för samband i detta

Min mens är sen för den borde ha kommit i tisdags. Åtminstone borde det ha satt igång i går, onsdag, med en liten slemblödning som det brukar. Men än i dag har jag inga tecken på mensstart. Så då undrar jag ju vad det finns för samband med att min pms-period har varit ovanligt mild? Nästan obefintlig. Det måste ju hänga ihop? Hade jag ingen ägglossning och inga hormonstormar den här månaden? Väldigt konstigt...

Tackar och tar emot

Borde haft en helg med brinnande pms eftersom jag beräknar att få mens på tisdag eller kanske onsdag. Men jag har mått jättebra. Superbra. Visserligen är jag medicinerad. Men ändå. Något negativt brukar jag ju känna trots premalex, den tar ju bara bort udden liksom. Vad beror det på? Hela perioden har varit bra. Jag förstår ingenting men tackar och tar emot.

Inte vet jag

Har inte så mycket att ventilera. Har en lugn pms-period. Trots mycket jobbstress och lite annan press mår jag faktiskt ganska bra. Jag bara tackar och tar emot utan att analysera det mer. Jag har varit ganska duktig i tajmingen med premalex. Men jag har kunnat ta paus under den lugna perioden mellan ägglossning och mens utan problem. Tänk om livet kunde vara så här bra? Vågar jag lova att jag skulle kunna offra något för att ha det så? Vad? Inte vet jag... ett lillfinger? Nä. Låt mig bara slippa fler kaosartade hormonstormar...

Bra pms-period

Vågar ju knappt skriva det. Då brakar väl helvetet löst? Började med premalex två dagar innan ägglossning. Det gick jättebra trots att jag kastades in i ett högt arbetstempo direkt i måndags med rätt hög nivå av stress. Mådde så bra att jag vågade skippa medicinen i fredags och tänkte vara ren till mitten av nästa vecka. För att ta den inför mens. Vissa perioder tar jag ju premalex från ägglossning hela vägen till mens. Då kan jag ändå ha olätta dagar på vägen. Den här perioden känns avslappnad. Tack alla krafter och hormongudarna och alla som har inflytande över min pms...

Semester

Har haft några veckors semester. Med ägglossning och pre-mens. Sammanfattningsvis har jag generellt mått så pass bra att jag avstått från medicin under de lugnare dagarna mellan ägglossning och mens. Det är vad ett avslappat livsläge kan göra med svår pms. Men vem kan leva i semesterlunk hela livet? Inte jag i alla fall. På flera plan. Inte ekonomiskt men inte heller mentalt. Jag börjar bli redo för utmaningar och mer avancerat tänk än om man ska ligga kvar i solstolen eller resa sig och hoppa i badet. En vecka kvar. Jag tajmar in en superviktig jobbintervju några dagar efter att jag kommer hem med ägglossning. På't bara.

Jag stal mig några timmar

Föreslog för maken att han skulle åka på utflykt med barnen. Han vet hur jag har det. Det är ljuvligt att få vara ensam! Visserligen fick jag ta hand om tvättstugan och så har jag förberett inför måndagens jobb så jag har inte latat mig. Jag hastade igenom förberedelserna, det känner jag. Borde varit mer noggrann. Men jag föredrar nu att bara få ligga ner och stirra lite. Kanske somna till en stund. Vi ska på en tillställning i kväll. Jag behöver hämta kraft. Och jag tänker att inför måndag är det superviktigt att jag är utvilad och att jag har fått göra saker jag gillar. Typ träna. Och vara ensam... Det är viktigare än själva förberedandet.

Hoppas familjen är borta länge! Och att mensen kommer en dag tidigare.

Att tajma in pms på midsommarhelgen

Eller, tja, tajma in och tajma in... hur som helst.

Fick en insikt nu på morgonen när pms:en river i min kropp. Kommer till olika anledningar som har gjort det värre. Under svåra pms-dagar behöver jag min ensamhet. Skulle lätt kunna bo ensam i skogen denna helg. Inget fel på det förutom att jag på måndag helt säkert inte vill bo kvar. Det är alltså inte min personlighet i grunden. Eller är det det...?

Jag stack ut och joggade milen. Så långsamt jag kunde. Så att jag fick vara ensam så länge som möjligt. Bestämde mig också för att avstå alkohol under midsommar. Bra val!

Nu i veckan har två händelser hänt som har gett mig stark stress. Har dessutom svårt att släppa. Det är ett typiskt beteende för mig under pms. På måndag har jag en stor händelse på jobbet som jag behöver förbereda mig för. Men det är helt fel helg att samla mina tankar och få energi till detta.

Pms-helger behöver jag bara lugn, ro och vila. Och så mycket ensamtid som möjligt.

När det är över

Ja. När äggen har trillat klart så mår jag bättre. Så klart. Jag ska fira det med en massage i kväll. Usch och fy det var några jobbiga dagar. Nästa ägglossning ska jag testa att ta premalex två dagar innan det är beräknat. Jag har ju verktyget så att säga. Varför inte utnyttja det då? Varför inte mota olle i grind och kanske slippa den värsta toppen. Nu har jag en lugn period innan det slår till igen. Mensen ska komma så där lagom till efter midsommarhelgen. Det betyder att jag har de tunga pmsdagarna under midsommar. Men det blir bra om jag är välmedicinerad. Hej och hå kan jag bara få komma i klimakteriet snart?

Svår ägglossning

Med en cykel på 24 dagar räknade jag ut att jag skulle ha ägglossning i går, måndag. Det blev rätt. Det vet jag för jag känner det i magen och jag får segt slem (ursäkta...) Men. Jag var SÅ arg i helgen. Så. Arg. Jag undrar nu. När man säger att man får pms vid ägglossning, menar man exakt vid ägglossning eller är det precis som vid mensen, att man får det svårt några dagar INNAN? Snälla är det någon som vet? Nu har jag haft två dagar med grymt ont på olika ställen i kroppen. Knät, ryggen, hjärtat... finns det något samband med ägglossningen? Hela eftermiddagen har jag haft en längtan att ha en svår livshotande sjukdom. Alltså. Jag VET att det inte är normalt. Jag kan bara inte kontrollera det. Det är sjukt, jag vet. Jag känner att jag håller på att förlora förståndet. I morgon höjer jag dosen till 20 mg. Det är därför jag undrar om jag kanske ska börja med premalex en eller två dagar innan ägglossning för att sen ta full dos under de jobbigaste dagarna som ägglossningen är för mig?

Fel tider

Insåg i dag att jag hade fel tidszon inställd här på bloggen. Därför ser det konstigt ut att jag har skrivit inlägg med något som handlat om kväll men tiden var mitt på dagen. Eller när jag har skrivit på morgonen så ser det ut som jag skrivit det på kvällen. Tror inte att jag förklarade särskilt bra (ibland kan det vara smidigt att kunna skylla på pms-hjärna) men nu är det rättat i alla fall.

Jag VISSTE det

Lite blödning i dag. Jag SA ju att jag hade ägglossning tidigare.

Fullkomligt rasande i natt

I drömmen. Jag blev rosenrasande på min mamma, sparkade ut henne från mitt hem och sa upp kontakten. Oj då.

Typiskt

Jag glömde ta min medicin i morse. Var ändå helt okej. Fram tills nu. För att göra en lång historia kort så har jag lust att säga upp sonens medlemskap i hans idrottsklubb på grund av ett mail jag fick under kvällen. Om jag inte hade varit medveten om att jag lider av pmds och att jag eventuellt får mens i morgon eller de närmaste dagarna så hade jag blivit helt galen. Jag har kvar ett logiskt tänkande som jag lyckades tvinga fram och där förstår jag att mailet inte är så allvarligt. Men känslomässigt kokar jag över. På riktigt. Jag. Blir. Galen. Hjärtat bultar och jag känner mig helt schitzofren. Framför allt så kan jag inte sluta älta det. Det går bara runt och runt. Herregud, jag kanske är psykiskt sjuk ändå?

Går och tar tabletten nu och hoppas på en bättre morgondag. Och är GRYMT sugen på tonfisksallad med fetaost. Vilken tur att jag inte är sugen på choklad. Hehe...

Och tröttheten

Morgontrött. Kvällstrött. Och trött däremellan. En trötthet jag inte kan sova bort.

Låg

Nu gäller det att jag är fokuserad. Av någon anledning trodde jag att jag kunde hoppa över premalexen igår. Det slutade med att jag väste åt ungarna att de skulle stänga av deras skärmhelveten på kvällen. Jag skäms. Tog en tablett efter det. Tog en tablett i morse men tror att jag behöver två. Känner mig låg. Glädjelös. Värdelös. Jag hatar det. Är egentligen glad och lycklig. Det är bara pms:en. Jag vet det i hjärnan. Men jag kan inte samarbeta med mig själv. Är rädd för att denna pms-period blir tung. Hoppas bara på att det var så att jag fick ägglossning tidigare och att även mensen därmed kommer tidigare.

Den statusen, alltså

Efter några lugnare dagar kom jag på mig själv att stanna upp och i princip blänga snett på min älskade make i morse. För att han tuggade på sin frukostmacka. Och när han tog en till när han var klar med den första tog jag faktiskt två premalex för att inte explodera. Det är 20 mg. En tablett är 10. Jag får välja själv och känna efter hur jag ska dosera. För, nä, min reaktion var inte rimlig. Så klart. Inte för att jag varken sa eller gjorde nåt. Maken märkte inte ens hur jag reagerade. Det är för mig själv, inuti. Så. Trevlig helg på er!

Vad premalex gör för mig

I går vaknade jag och grät. Utan egentlig anledning. I morse vaknade jag med ett leende på läpparna och premalex i kroppen eftersom jag tog första tabletten i går. Jag bryr mig inte om i fall känslan är äkta eller inte. Om jag har "fejkat" den eller inte. Men jag vaknar så mycket hellre med glädje än sorg i kroppen.

Det KAN vara så att jag faktiskt hade tidig ägglossning och att jag därför har passerat ägglossningsdagarna redan fast jag "borde" vara mitt i det. Det skulle kunna förklara att livet var lite tyngre typ torsdag och fredag och verkligen i går, lördag, och inte ha med premalexen att göra. Hur som helst. I dag är en bättre dag och oavsett vad det är som gör det bra så är jag tacksam.

Lite korkad och dominerande vänstersida

Jag strävar efter att vara så smart jag kan i alla lägen. Jag strävar inte efter att vara en söt men dum blondin, om du förstår vad jag menar? Därför blir jag galen när jag under pms:en känner mig mindre intelligent. Jag förstår inte saker. Blir trögtänkt. Vad fasiken.

Sen har jag tänkt på en sak. Vissa månader vid ägglossning känner jag smärta vid höger eller vänster sida. Förra månaden på höger sida. Den här månaden på vänster sida.

Jag är trött. Känner mig överväldigad. Har jättejätteont i min vänstra axel. Jag har upplevt tidigare att min pms har satt sig fysiskt.

Jag behöver en månads semester. Men det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta.

Tidig ägglossning

Om jag räknar med en cykel på 24 dagar så ska jag ha ägglossning i morgon. Därför blev jag så förvånad när jag hade tecken på ägglossning i går (ursäkta detaljen... segt slem...) I dag fick min dotter hicka. Lilla hjärtat. Men jag. Blev. Så. Irriterad. Jag lyckades hålla igen. Man kan ju inte bli irriterad för att någon hickar. Herregud jag blir galen på mig själv. Men. Kan det verkligen vara så att ägglossningen kom tidigt? Kan man ha ägglossning tidigare än 14 dagar innan mens? Kommer denna cykel bli kortare än 24 dagar. Så många frågor utan svar. I dag tog jag ledigt. Jag kände redan i går att jag behövde vara ledig. Men alltså, så här kan jag inte hålla på. Hur som helst. I morgon bitti tar jag premalex.

Jag behöver sommarlov

Nä. Det har inget med pms att göra men jag tänkte kanske blanda in lite annat här i bloggen. Jag har påbörjat ett nytt projekt karriärmässigt. Det är jätteroligt, spännande, läskigt och krävande på en gång. Jag behöver ha fullt fokus på mig själv. Ta hand om mig på riktigt för att kunna klara av det. Just nu har jag inte pms alls och det är nödvändigt för jag har halkat efter lite i mitt nya projekt. Jag har en liten gnagande oro. Hade jag ovanpå det haft pms hade det blivit ohanterbart. Nu är det bara en liten liten uppförsbacke som jag troligen tar mig över i dag. Jag vaknade verkligen med en "måndagskänsla" att jag vill ha semester. Men men. Jag kavlar upp ärmarna och tar itu med det som ska tas itu med för jag älskar känslan av nerförsbacke.

Ha en bra vecka.

Syndafloden

Och DÄR blödde jag ner hela sängen i natt. Jag är lite trött men helt okej. Då börjar jag planera nästa pms-period med premalex. Skriver in i almanackan när jag antar att jag får ägglossning. Utgår alltid från en cykel på 24 dagar eftersom det är absolut vanligast. Speciellt nästa månad eftersom denna cykel blev lite längre. Då är alltid cykeln efter 24 dagar.

Jag planerar alltså i princip hela mitt liv efter mensen...

Trögstartat

Nä. Alltså. Mensen kommer inte igång den här månaden. Mina menscyklar ÄR lite konstiga. Vanligtvis har jag en cykel på ca 24 dagar. Väldigt kort alltså. Om man pratar pms så har jag mens i cirka 6 dagar. Sen har jag ca fyra dagar då jag mår bra innan ägglossning och pms börjar. Hur som helst. Jag har under en period haft en menscykel på ca 24 dagar varannan månad och ca 28 dagar varannan månad. Men det "gick över" och det blev det gamla vanliga 24-dagars. Men den här månaden kommer det liksom inte igång. Jag är på dag 27 och har bara skvätt lite blod. Så himla störande. Jag tycker att det är ganska skönt när jag får min första störtblödning. Jag har kopparspiral. Det är nästan lite utrensande... så, kom igen nu!

Mild pms

Alltså. Den här pmsperioden har faktiskt varit väldigt mild. Det kan ligga flera faktorer bakom det. Jag har känt mig ovanligt lugn och ostressad även om jag visst har haft mina sämre stunder. Men så har jag tagit hand om mig ordentligt med motion, träning, kost och sömn. Jag har verkligen lyssnat ordentligt på min kropp och själs behov. Visserligen har jag ätit min medicin utan avbrott men det ser jag som en del i att ta hand om mig själv även fast någon annan kan se det som att jag knaprar lyckopiller. Jag väntar på mensen när som helst och hade kunnat vara i en känslomässig torktumlare. Men det är jag inte och det känns underbart.

Exempel på min känsla av overklighet

Detta hände förra sensommaren. Innan jag sökte hjälp. Min dotter skulle på en aktivitet och jag skjutsade henne för att ta en promenad där med hunden under tiden. Efter halva promenaden stannade jag upp med stark ångest för jag insåg att jag inte höll hunden i koppel. Innan jag förstod vad som hade hänt trodde jag först att jag hade tagit med honom och tappat bort honom. Jag förstod inte vad som hade hänt. Fick inte ordning på tankarna. Var tvungen att ringa min man. Förstod sen att jag aldrig tog med hunden. Och jag trodde att jag höll på att bli galen på riktigt. Dagen efter fick jag mens. Så klart. Och hjärnan blev klar igen. Det är faktiskt helt sjukt!

Förvirrad och sömn

Det här är väldigt typiskt. Under mina dåliga dagar under pms:en känner jag mig ofta förvirrad. Desorienterad. Jag måste ofta stanna upp för jag vet inte vad jag håller på med eller vad jag ska göra. Min strategi för att hantera detta är att skriva listor. Listor är det många som skriver så det är ju inget konstigt. Men jag får liksom en känsla av att inte förstå. Som att min hjärna blir lite dum.

Återigen har jag dock vaknat med en känsla av att må bra trots att mensen väntar runt hörnet och jag "borde" må dåligt. Jag somnade lite efter kl 21:30 och sov ungefär tio timmar. Alltså. Sömn som vapen mot pms är inte alls dumt.

Shoppa sig glad... eller ledsen...

Äldste sonen ska ha sommarfest om knappt en månad. Han behöver en kavaj till det. Problemet är att han inte vill gå själv i affärer, han vill absolut inte att vi går tillsammans i affärer och han vill inte att jag köper något själv. Vi har bråkat många gånger om detta. I går morse slängde han alla sina tshirts på golvet och sa att de var för små. Grejen är, en mamma med pmds går ofta inte så bra ihop med en tonårskille. Jag höll dock ihop mig själv. Förutom vanliga tshirts behöver han alltså en kavaj. Och träningströjor. Han tränar många gånger i veckan. Jag hittade billiga träningströjor som jag köpte. Och blev glad. Jag hittade en kavaj på rea, halva priset. Fotade den och skickade sms till sonen och hängde undan den. Köpte den inte men blev glad för den hade varit ett fynd om sonen bara ville ha den. Han kunde dock inte bestämma sig. Och när jag var ute i affärer hittade jag en ursnygg jumpsuit till mig på rea, 60 %. Och shoppade mig glad efter att ha varit lite låg tidigare under dagen. Sonen kom hem från skolan, såg träningströjorna och vände min glädje igen då han skrek åt mig, jo han skrek argt, varför jag hade köpt tröjorna och att jag skulle sluta handla kläder åt honom. Som sagt. Mamma med pmds och tonårsson är svårt. Tack för att jag inte hoppat över premalexen. Jag håller hårt i dom för den här situationen hade slutat illa. Sonens ord gick in som taggar och jag tror att det hade gjort det på vilken mamma som helst, med eller utan pms. Jag sa bara helt kyligt att det är okej men att han inte ska säga en gång till åt mig att han behöver någon slags kläder. Han har månadspeng, kan be om pengar till kläder men inte be mig om hjälp.

Är det jag som tänker helt fel i min pmshjärna? Det är ofta så att jag blir osäker, osäker på mig själv och mina handlingar, tankar och åsikter under min pms.

Solen skiner men jag är TRÖTT

Natten mellan lördag och söndag måste jag ha sovit tio timmar. Jag vaknade helt utvilad och kände inte av några pms symptom. Jag är övertygad om att stress och trötthet förvärrar det. Jag mådde så bra att jag funderade på att hoppa över min tablett. Det känns lite knäppt att ta den när jag mår bra. Men jag tänkte att det kanske smäller dagen efter. I dag är jag varken irriterad, arg eller ledsen. Mensen kommer till helgen. Är dock inte sprudlande glad som i går utan mest bara trött. Trött som i att det inte spelar någon roll att solen strålar ute och jag är ledig i dag. Trött som i att jag inte känner någon glädje alls utan mest av allt bara vill ligga i sängen. Jag vill nästan inte ens läsa, titta på teve eller surfa. Bara stirra. Den tröttheten. Inte ledsen. Mest tom bara. Well. This too shall pass. Jag har tvingat mig att träna, plocka undan här hemma och storhandla på Willys. Nu andas jag en stund för att hitta kraft att plocka in all mat och bege mig ut igen för att uträtta några ärenden.

Irritation under kontroll

Sonen åt frukost i morse och SOM han sörplade och smaskade. Jag blir irriterad bara jag tänker på det så här i efterhand. Alltså, irriterad som i att jag satt och blängde snett på honom och ville tänka onda tankar. Jag VET att det är min pms. Jag älskar honom egentligen men inte just då. Jag blir alldeles galen. Och kall. Men premalex hjälper mig att kontrollera det så att jag inte börjar skrika på stackarn att han ska sluta smaska. Och jag är så tacksam för det. Jag vill ju inte vara en sån mamma. Jag fattar ju att det är orimligt och ohållbart men om jag inte hade varit påverkad av medicinen hade jag troligtvis fräst åt honom att SLUTA, med sammanbitna tänder och ett ilsket tryck över bröstet helt okontrollerat.

Ha en fin fredag!

Det är så konstigt

I dag när jag har en av mina återhämtningsdagar mellan ägglossning och mens så kan jag inte förstå mina reaktioner i helgen. Jag läser vad jag har skrivit, jag minns hur jag kände och det är som att jag är en annan person på riktigt. Det är inte jag. Förvirringen jag känner under mina dåliga dagar känns i dag helt orimlig. Det är så konstigt.

Återhämtningspausen

Här är jag nu. På några snälla dagar när jag hinner återhämta mig efter ägglossningen, innan nästa smäll kommer före mens. Jag har tidigare gjort uppehåll med premalex här eftersom jag egentligen mår bra. Men jag har inte riktigt lyckats pricka in exakt när jag börjar må dåligt igen innan mens. Så tidigare har det smällt till med sorg och ilska och jag bestämde att jag tar premalex hela sträckan mellan ägglossning och mens för att slippa det. Min gynekolog rekommenderade redan från början att jag skulle äta medicinen i två veckor i sträck. Det var jag som själv ville göra uppehåll under de dagar jag mår bra. Men, som sagt, det är svårt att pricka exakt dag då jag behöver börja med medicinen igen.

Så. Jag mår bara bra. Äggen har lossnat och livet är okej.

Matlust

En biverkning av premalex kan vara viktuppgång. Jag vet inte riktigt hur det funkar för jag får mindre intresse för mat när jag går på premalex. Toppen av känslorna tas ju bort. Jag blir lite likgiltig. Det gör att jag inte intresserar mig lika mycket för mat. Jag äter så klart men bara för att jag vet att jag måste.

Ska skriva mer om premalex och hur jag upplever att den påverkar mig.

Effekten av premalex

Har ett jättebra exempel på hur premalex kan fungera på mig. Jag blev irriterad eftersom jag tyckte maken hade gjort för lite sallad. Jo, alltså jag FÖRSTÅR att det inte är något att bli sur över till att börja med och att det finns värre problem i världen. Men i dag blev det en källa till irritation eftersom jag hade bett att han skulle göra extra mycket sallad eftersom jag bara skulle äta det och ville kunna bli mätt på den och att det skulle finnas till resten av familjen. Notera att maken la mig i soffan med svt play i datorn så att han skulle ta hand om matlagningen. Gulle... Men när jag såg hur lite sallad det fanns så med premalex i kroppen blev jag ändå inget monster som skrek. Jag påpekade att det var för lite. Kanske med en kall ton i rösten. Ställde mig och gjorde mer. Antagligen utan ett leende. Men jag ställde inte till med någon scen. Där förklarar jag hur premalex hjälper mig. Det tar inte bort allt men jag kan hantera det.

Ägglossning

Vaknade på bra humör i går. Mådde bra. Senare i bilen på väg till sonens match bytte maken körfält. Jag frågade varför. Inte irriterat eller gnälligt. Men han frågade tillbaka varför jag frågade honom det. Med all rätt, förstås. Men med min ägglossningshjärna hörde jag att han inte älskade mig. När vi kom hem skulle vi duscha allihopa för maken och jag hade några ärenden att uträtta. Jag uppfattade att jag var lugn. Maken tyckte att jag stressade på när jag föreslog att jag skulle gå iväg själv. Jag hörde att han sa att han inte älskade mig. Precis i kaoset när alla skulle äta lunch, duscha och göra i ordning sig ville den andre sonen veta hur vi skulle göra med träningskortet han ville ha. Jag uppfattade att vi hade klarat ut det med maken på morgonen men det tyckte inte han. Jag hörde att han sa att han inte älskade mig. Jag kände att jag var en utomjording som inte hörde eller förstod något. Att jag uppfattade saker annorlunda än de andra. Och började gilla mig själv mindre och mindre. Alla andra förstod saker men inte jag. Kände mig förvirrad. Bröt ihop. Snuddade vid tanken att inte vilja leva. Men vad fan är det frågan om? Jag ÄR en helt normal människa annars. Men inte vid ägglossning.

Pricka rätt

Jag har inte en helt jämn menscykel vilket betyder att jag inte vet exakt vilken dag jag får ägglossning. Eller, jag vet NÄR jag har ägglossning. Jag känner det fysiskt i magen och får ont. Jag känner det också tydligt psykiskt. Jag blir ledsen och/eller arg. Premalex hjälper mig att ta bort toppen av den psykiska känslan men det kan ändå uppstå gnissel. Hanterbart, dock. Om jag lyckas ha ett fullkomligt stressfritt liv över ägglossning kan premalex ta bort allt jobbigt. Men. Innan jag fick koll på exakt hur jag skulle ta medicinen så hände det att jag missade tajmingen med första tabletten. Eftersom jag inte vet exakt när jag ska ta den och den behöver lite tid att verka. Därför försöker jag "räkna lågt" för att kunna pricka rätt och inte ta första tabletten försent.

Är det någon läsare som äter premalex? Hur gör ni?

Happy

Milen i skogen med blå himmel och sol innan jobb. Två till tre dagar innan ägglossning. Och jag känner mig glad som ett rum utan tak som Pharrell Williams. Vi får se hur helgen blir. Ägglossning på lördag eller söndag. Jag ringde min gynekolog för att förnya receptet på premalex. Har en karta kvar. Mitt liv hänger på den i helgen, för att vara lite dramatisk.

Har inget att skriva

Nä. Just det. Det är ju för att jag har mens och därför mår bra. Jag är mig själv, klar i huvudet och lycklig.

Jag har en ganska kort menscykel som vanligtvis ligger på 24 dagar. Ibland kommer det perioder där varannan cykel är 28 dagar. Skumt. Hur som helst betyder det att jag får ägglossning redan nästa vecka. Då börjar jag med premalex för att kunna leva. Medicinen tar inte bort allt men det blir. Så. Mycket. Bättre.

Mår bra

Startar bloggen på första mensdagen. 

I går var det mindre bra. Återkommer om varför.

Varmt välkomna till min pmsblogg. Eller, pmdsblogg. För jag har inte bara pms. Jag har den svårare formen. Pmds. Medicinerar mot det och det hjälper mig mycket.