Mörkt

Jag försöker stoppa det. Tänka glada tankar. Men hur gör man om det bara finns ledsna tankar? Jag känner hur jag börjar dras mot ett svart hål. Nej, nej jag vill inte. Ångesten är så stark i bröstet. Borde jag ha legat på 20 mg? Jag mådde ju så bra i fredags. Orkar inte med barnen. Kan de flytta hemifrån snart, tänker jag. Och mår så klart ännu sämre för jag är den sämsta mamman någonsin. Har så mycket på jobbet. Stressen får det att spinna snabbare neråt. Jag tar ett viktigt beslut för min hälsa. Även fast jag är kunnig, kapabel och stark när jag inte har pms så är jag allt tvärtom när jag har pms. Jag drar i handbromsen och tar ett karriärsbeslut i samråd med min man. Jag saktar ner. Det känns bra. Och tar 20 mg fram till mensen.