Och tröttheten

Morgontrött. Kvällstrött. Och trött däremellan. En trötthet jag inte kan sova bort.

Låg

Nu gäller det att jag är fokuserad. Av någon anledning trodde jag att jag kunde hoppa över premalexen igår. Det slutade med att jag väste åt ungarna att de skulle stänga av deras skärmhelveten på kvällen. Jag skäms. Tog en tablett efter det. Tog en tablett i morse men tror att jag behöver två. Känner mig låg. Glädjelös. Värdelös. Jag hatar det. Är egentligen glad och lycklig. Det är bara pms:en. Jag vet det i hjärnan. Men jag kan inte samarbeta med mig själv. Är rädd för att denna pms-period blir tung. Hoppas bara på att det var så att jag fick ägglossning tidigare och att även mensen därmed kommer tidigare.

Den statusen, alltså

Efter några lugnare dagar kom jag på mig själv att stanna upp och i princip blänga snett på min älskade make i morse. För att han tuggade på sin frukostmacka. Och när han tog en till när han var klar med den första tog jag faktiskt två premalex för att inte explodera. Det är 20 mg. En tablett är 10. Jag får välja själv och känna efter hur jag ska dosera. För, nä, min reaktion var inte rimlig. Så klart. Inte för att jag varken sa eller gjorde nåt. Maken märkte inte ens hur jag reagerade. Det är för mig själv, inuti. Så. Trevlig helg på er!

Vad premalex gör för mig

I går vaknade jag och grät. Utan egentlig anledning. I morse vaknade jag med ett leende på läpparna och premalex i kroppen eftersom jag tog första tabletten i går. Jag bryr mig inte om i fall känslan är äkta eller inte. Om jag har "fejkat" den eller inte. Men jag vaknar så mycket hellre med glädje än sorg i kroppen.

Det KAN vara så att jag faktiskt hade tidig ägglossning och att jag därför har passerat ägglossningsdagarna redan fast jag "borde" vara mitt i det. Det skulle kunna förklara att livet var lite tyngre typ torsdag och fredag och verkligen i går, lördag, och inte ha med premalexen att göra. Hur som helst. I dag är en bättre dag och oavsett vad det är som gör det bra så är jag tacksam.

Lite korkad och dominerande vänstersida

Jag strävar efter att vara så smart jag kan i alla lägen. Jag strävar inte efter att vara en söt men dum blondin, om du förstår vad jag menar? Därför blir jag galen när jag under pms:en känner mig mindre intelligent. Jag förstår inte saker. Blir trögtänkt. Vad fasiken.

Sen har jag tänkt på en sak. Vissa månader vid ägglossning känner jag smärta vid höger eller vänster sida. Förra månaden på höger sida. Den här månaden på vänster sida.

Jag är trött. Känner mig överväldigad. Har jättejätteont i min vänstra axel. Jag har upplevt tidigare att min pms har satt sig fysiskt.

Jag behöver en månads semester. Men det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta.

Tidig ägglossning

Om jag räknar med en cykel på 24 dagar så ska jag ha ägglossning i morgon. Därför blev jag så förvånad när jag hade tecken på ägglossning i går (ursäkta detaljen... segt slem...) I dag fick min dotter hicka. Lilla hjärtat. Men jag. Blev. Så. Irriterad. Jag lyckades hålla igen. Man kan ju inte bli irriterad för att någon hickar. Herregud jag blir galen på mig själv. Men. Kan det verkligen vara så att ägglossningen kom tidigt? Kan man ha ägglossning tidigare än 14 dagar innan mens? Kommer denna cykel bli kortare än 24 dagar. Så många frågor utan svar. I dag tog jag ledigt. Jag kände redan i går att jag behövde vara ledig. Men alltså, så här kan jag inte hålla på. Hur som helst. I morgon bitti tar jag premalex.

Jag behöver sommarlov

Nä. Det har inget med pms att göra men jag tänkte kanske blanda in lite annat här i bloggen. Jag har påbörjat ett nytt projekt karriärmässigt. Det är jätteroligt, spännande, läskigt och krävande på en gång. Jag behöver ha fullt fokus på mig själv. Ta hand om mig på riktigt för att kunna klara av det. Just nu har jag inte pms alls och det är nödvändigt för jag har halkat efter lite i mitt nya projekt. Jag har en liten gnagande oro. Hade jag ovanpå det haft pms hade det blivit ohanterbart. Nu är det bara en liten liten uppförsbacke som jag troligen tar mig över i dag. Jag vaknade verkligen med en "måndagskänsla" att jag vill ha semester. Men men. Jag kavlar upp ärmarna och tar itu med det som ska tas itu med för jag älskar känslan av nerförsbacke.

Ha en bra vecka.

Syndafloden

Och DÄR blödde jag ner hela sängen i natt. Jag är lite trött men helt okej. Då börjar jag planera nästa pms-period med premalex. Skriver in i almanackan när jag antar att jag får ägglossning. Utgår alltid från en cykel på 24 dagar eftersom det är absolut vanligast. Speciellt nästa månad eftersom denna cykel blev lite längre. Då är alltid cykeln efter 24 dagar.

Jag planerar alltså i princip hela mitt liv efter mensen...

Trögstartat

Nä. Alltså. Mensen kommer inte igång den här månaden. Mina menscyklar ÄR lite konstiga. Vanligtvis har jag en cykel på ca 24 dagar. Väldigt kort alltså. Om man pratar pms så har jag mens i cirka 6 dagar. Sen har jag ca fyra dagar då jag mår bra innan ägglossning och pms börjar. Hur som helst. Jag har under en period haft en menscykel på ca 24 dagar varannan månad och ca 28 dagar varannan månad. Men det "gick över" och det blev det gamla vanliga 24-dagars. Men den här månaden kommer det liksom inte igång. Jag är på dag 27 och har bara skvätt lite blod. Så himla störande. Jag tycker att det är ganska skönt när jag får min första störtblödning. Jag har kopparspiral. Det är nästan lite utrensande... så, kom igen nu!

Mild pms

Alltså. Den här pmsperioden har faktiskt varit väldigt mild. Det kan ligga flera faktorer bakom det. Jag har känt mig ovanligt lugn och ostressad även om jag visst har haft mina sämre stunder. Men så har jag tagit hand om mig ordentligt med motion, träning, kost och sömn. Jag har verkligen lyssnat ordentligt på min kropp och själs behov. Visserligen har jag ätit min medicin utan avbrott men det ser jag som en del i att ta hand om mig själv även fast någon annan kan se det som att jag knaprar lyckopiller. Jag väntar på mensen när som helst och hade kunnat vara i en känslomässig torktumlare. Men det är jag inte och det känns underbart.

Exempel på min känsla av overklighet

Detta hände förra sensommaren. Innan jag sökte hjälp. Min dotter skulle på en aktivitet och jag skjutsade henne för att ta en promenad där med hunden under tiden. Efter halva promenaden stannade jag upp med stark ångest för jag insåg att jag inte höll hunden i koppel. Innan jag förstod vad som hade hänt trodde jag först att jag hade tagit med honom och tappat bort honom. Jag förstod inte vad som hade hänt. Fick inte ordning på tankarna. Var tvungen att ringa min man. Förstod sen att jag aldrig tog med hunden. Och jag trodde att jag höll på att bli galen på riktigt. Dagen efter fick jag mens. Så klart. Och hjärnan blev klar igen. Det är faktiskt helt sjukt!

Förvirrad och sömn

Det här är väldigt typiskt. Under mina dåliga dagar under pms:en känner jag mig ofta förvirrad. Desorienterad. Jag måste ofta stanna upp för jag vet inte vad jag håller på med eller vad jag ska göra. Min strategi för att hantera detta är att skriva listor. Listor är det många som skriver så det är ju inget konstigt. Men jag får liksom en känsla av att inte förstå. Som att min hjärna blir lite dum.

Återigen har jag dock vaknat med en känsla av att må bra trots att mensen väntar runt hörnet och jag "borde" må dåligt. Jag somnade lite efter kl 21:30 och sov ungefär tio timmar. Alltså. Sömn som vapen mot pms är inte alls dumt.

Shoppa sig glad... eller ledsen...

Äldste sonen ska ha sommarfest om knappt en månad. Han behöver en kavaj till det. Problemet är att han inte vill gå själv i affärer, han vill absolut inte att vi går tillsammans i affärer och han vill inte att jag köper något själv. Vi har bråkat många gånger om detta. I går morse slängde han alla sina tshirts på golvet och sa att de var för små. Grejen är, en mamma med pmds går ofta inte så bra ihop med en tonårskille. Jag höll dock ihop mig själv. Förutom vanliga tshirts behöver han alltså en kavaj. Och träningströjor. Han tränar många gånger i veckan. Jag hittade billiga träningströjor som jag köpte. Och blev glad. Jag hittade en kavaj på rea, halva priset. Fotade den och skickade sms till sonen och hängde undan den. Köpte den inte men blev glad för den hade varit ett fynd om sonen bara ville ha den. Han kunde dock inte bestämma sig. Och när jag var ute i affärer hittade jag en ursnygg jumpsuit till mig på rea, 60 %. Och shoppade mig glad efter att ha varit lite låg tidigare under dagen. Sonen kom hem från skolan, såg träningströjorna och vände min glädje igen då han skrek åt mig, jo han skrek argt, varför jag hade köpt tröjorna och att jag skulle sluta handla kläder åt honom. Som sagt. Mamma med pmds och tonårsson är svårt. Tack för att jag inte hoppat över premalexen. Jag håller hårt i dom för den här situationen hade slutat illa. Sonens ord gick in som taggar och jag tror att det hade gjort det på vilken mamma som helst, med eller utan pms. Jag sa bara helt kyligt att det är okej men att han inte ska säga en gång till åt mig att han behöver någon slags kläder. Han har månadspeng, kan be om pengar till kläder men inte be mig om hjälp.

Är det jag som tänker helt fel i min pmshjärna? Det är ofta så att jag blir osäker, osäker på mig själv och mina handlingar, tankar och åsikter under min pms.

Solen skiner men jag är TRÖTT

Natten mellan lördag och söndag måste jag ha sovit tio timmar. Jag vaknade helt utvilad och kände inte av några pms symptom. Jag är övertygad om att stress och trötthet förvärrar det. Jag mådde så bra att jag funderade på att hoppa över min tablett. Det känns lite knäppt att ta den när jag mår bra. Men jag tänkte att det kanske smäller dagen efter. I dag är jag varken irriterad, arg eller ledsen. Mensen kommer till helgen. Är dock inte sprudlande glad som i går utan mest bara trött. Trött som i att det inte spelar någon roll att solen strålar ute och jag är ledig i dag. Trött som i att jag inte känner någon glädje alls utan mest av allt bara vill ligga i sängen. Jag vill nästan inte ens läsa, titta på teve eller surfa. Bara stirra. Den tröttheten. Inte ledsen. Mest tom bara. Well. This too shall pass. Jag har tvingat mig att träna, plocka undan här hemma och storhandla på Willys. Nu andas jag en stund för att hitta kraft att plocka in all mat och bege mig ut igen för att uträtta några ärenden.