I går vaknade jag och grät. Utan egentlig anledning. I morse vaknade jag med ett leende på läpparna och premalex i kroppen eftersom jag tog första tabletten i går. Jag bryr mig inte om i fall känslan är äkta eller inte. Om jag har "fejkat" den eller inte. Men jag vaknar så mycket hellre med glädje än sorg i kroppen.
Det KAN vara så att jag faktiskt hade tidig ägglossning och att jag därför har passerat ägglossningsdagarna redan fast jag "borde" vara mitt i det. Det skulle kunna förklara att livet var lite tyngre typ torsdag och fredag och verkligen i går, lördag, och inte ha med premalexen att göra. Hur som helst. I dag är en bättre dag och oavsett vad det är som gör det bra så är jag tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar